Namnet Virginia Woolf får förmodligen många att tänka på feminister och kvinnokamp. Och det är sant att Woolf till stora delar kämpade för kvinnors rättigheter under en tid då de knappt hade några. Men faktum är att hon även räknas som en av de viktigaste engelskspråkiga författarna i modern tid. Hon skrev inte bara romaner utan ägnade sig åt att skiva biografier, dikter och pjäser. Mest känd för oss svenska läsare är hon förmodligen med romanerna Orlando och Ett eget rum.
Virginia Woolf föddes år 1882 i en stor familj med barn från tre olika kullar. Hennes föräldrar hade båda varit gifta och hade barn sedan tidigare äktenskap och fick sedan tillsammans ytterligare fyra barn. Hemmet var ofta en knutpunkt för många kända konstnärer och akademiker och föräldrarna var själva välutbildade. Trots detta fick flickorna i familjen aldrig studera vidare, någonting som Virginia reflekterar över redan som ung. Hon var även tidigt medveten om orättvisan och ojämlikheten mellan hennes föräldrar. Dessutom hade hon redan som barn, bestämt sig för att bli författare.
Något som få faktiskt vet är att Virginia Woolf var en av ungdomarna i den så kallade Dreadnought-gruppen. Denna grupp bestod av en grupp unga som klädde ut sig och påstod att de var Etiopiska dignitärer. Tack vare denna lögn lyckades de få en rundtur ombord på brittiska flottans allra största krigsskepp, HMS Dreadnought.
Den bok som är mest känd för eftervärlden, Ett eget rum (A room of one’s own) utkom först 1929 då hon redan var väl etablerad som författare. Ett eget rum var en mycket feministisk essä som talade om hur kvinnor behövde frigöra sig från det förtryck som de levde under vid denna tid. Det handlade också om rätten att betraktas som en fullvärdig medborgare och hur olika förutsättningarna kan vara för män och kvinnor. Detta görs bland annat mellan en hypotetisk berättelse om William Shakespeare och hans syster Judith. Essäns mest kända citat är “En kvinna måste ha pengar och eget rum om hon skall kunna skriva romaner”.
Under åren kom Woolf att insjukna i allvarliga depressioner med hallucinationer. I läkarjournalerna kallas de kort och gott “nervösa sammanbrott”. Det var under en av dessa djupa depressioner som Virginia Woolf tog självmord genom att vada ut i floden Ouse som låg alldeles i närheten av paret Woolfs hem. Hon begravdes under ett av äppelträden i trädgården tillhörande parets sommarhus i Sussex.
