På en internatskola någonstans på landsbygden i England går massor av föräldralösa barn i skolan. Men det här är inte vilka barn som helst. De är speciella och de har en speciell uppgift i framtiden. Vilken uppgiften är blir inte helt uppenbar för mer än de mest uppmärksamma läsarna förrän en bit in i boken då de ungas utsatthet blir fullständigt uppenbar.
Never let me go är en av nobelpristagaren Kazuo Ishiguros mest välkända böcker. Romanen har även gjorts för film och är uppskattad världen över. I romanen följer vi Kathy H som tänker tillbaka på sitt
liv av anledningar som blir uppenbara i bokens sista kapitel. Detta grepp är typiskt för Ishiguro som ofta bygger sina berättelser kring huvudpersonens minnen snarare än som de utspelar sig.
Berättelsen är lika lågmäld som många andra av författarens böcker men har ändå en ständigt krypande, och mycket obehaglig, underton. Berättelsen är en om utnyttjande av andra människor i högst själviska syften och på alla vis som är möjliga. Till och med så långt att det innebär att personerna i fråga dör på grund av detta. Med andra ord en obehaglig berättelse som väcker många etiska, och personliga, frågor hos läsaren.
