Kallocain faller under samma kategori som 1984 med en totalitär stat som försöker att till och med kontrollera sina medborgares tankar och känslor. 1984 är kanske den mest kända av böckerna men faktum är att Kallokain publicerades redan 1940. Det vill säga nästan 10 år före George Orwells dystopiska berättelse.
I Kallocain får vi följa Johan Kall, forskare i kemistaden som lyckats ta fram en drog som fått bära hans namn. Kallocain fungerar ungefär som tiopental, det vill säga sanninsserum, och får personerna att berätta alla sina skamligaste hemligheter. Syftet är förstås att hitta alla som på något sätt motsätter sig staten. Eller som ens råkar tänka några ogillande tankar mot den rådande världsordningen.
Precis som i 1984 och många liknande böcker lider folket svår nöd under den totalitära regeringen. I Kallocain talas det visserligen inte om svält och fattigdom i samma utsträckning men problemen med dålig mat och klena bostäder lyser då och då igenom. Den ständiga övervakningen är ytterligare ett bekymmer. Så till den milda grad att vi, via huvudpersonens tankar och funderingar, inser att den till och med lett till att färre barn föds eftersom övervakningen till och med sker i sovrummet.
Efter sju års ålder tillhör dess
utom alla barn staten och föräldrarna har inte längre något inflytande över barnen. Föräldrarna förväntas inte heller sakna sina barn eller hysa några andra direkta känslor för någon alls. Varken kärlek eller vänskap anses godkänt utan alla människor ska leva enbart för statens skull. Detta leder förstås till att människorna utnyttjas på alla tänkbara sätt. Till och med som försökspersoner.
När Kallocain börjar användas upptäcker man dock att det finns personer som håller sig undan från staten och som valt att leva ett helt eget liv skilt från resten av världen. Denna upptäckt innebär förstås att mycket förändras både för bokens huvudperson och för personerna i dennes omgivning.
Inspiration
Förmodligen hämtade Karin Boye inspiration till sin berättelse från dåtidens totalitära stater Tyskland och Ryssland samt förmodligen, i viss mån, även Italien. I Kallocain har detta dragits till sin spets där grannländerna inte ens anses vara människor utan en helt annan art och den information som medborgarna får om sina grannar är obefintlig. Detta känns mycket väl igen från de strömningar som ledde fram till andra världskriget och de fruktansvärda händelser som utspelade sig under krigsåren.
